onsdag, september 21, 2005
Farmor och Farfar
Mamma, Hugo, Elliot och jag åker till min farmor och farfar.
Hugo kommer imponerar igen med sitt goda minne och kommer ihåg var saker och ting finns samt vad han gjorde förra gången vi var här och hälsade på. Som vanligt vet han också när det är läge för att busa och när det gäller att uppföra sig ordentligt. Han äter med både kniv och gaffel samt äter en stor protion till allas förtjusning. Men det är långtråkigt att vara hos farmor och farfar ( =inga nya leksaker) och efter några timmar vill han åka hem.
Farmor och farfar tycker att Eliott är mest likt sin pappa.
Trots sin höga ålder ärt farmor imponerande vital och med stor livsglädje. Farfar som är någar år äldre och som känt av vissa ålderskrämpor är inte lika pigg på att göra saker och tycker att mycket är besvärligt.
På vägen hem funderar jag en hel del¨på hur det egentligen känns att inse att ens liv snart är förbi. Blir ett lyckligt och innehållsrrikt liv en orsak att välkomna livet slut eller gör det att slutet blir mer ångestfyllt eftersom man vet att ens dagar är räknade??.
# posted by Cilla @ onsdag, september 21, 2005 
