lördag, augusti 13, 2005
Båtväder (igen)
Eftersom det är lördag så satsar vi på att åka ut en sväng med båten på förmiddagen så att vi ska ha en chans att gå iland på någon ö. Vi åker ut till kalvholmen och har tur, endast en båt ligger vi den rätt så stora (och plana) gräsytan som även har stora ( och relativt) plana klippor. I vanliga fall finns här också en liten strandremsa men vattenståndet är så högt att det bara är stenar och gammal vass ( till Hugos besvikelse)
Vi hittar ett bra ställe att fastgöra båten, precis bredvid den andra båten. Nästan inga stora stenar och en gräsplätt som likt en brygga kantar vattnet vilket är tacksam då magen gör att jag inte kan häva mig upp i båten. Det finns en stor sten i vattnet och pga av den så blir vi tvygna att ligga ca 1,5 m från den andra båten. För att försäkra oss om att båten ligger säkert så håller vi på en bra stund med tampar och ankare. Den andra båten tillhör en familj med två tonårsflickor som har brett ut sig rejält på stenklipporna nere vid vattnet.
När vi går förbi dem säger jag glatt "hej" men får till svar - "skärgården är stor, man behöver inte lägga sig alldeles bredvid". Jag blir lite ställd och svarar att det fanns mycket stenar längre bort och att det är därför vi har lagt båten som vi gjorde. Vet inte om hon försökte vara ironisk eftersom vi höll på en bra stund med förtöjningen eller om det är så att hon är sur för att de inte ska få vara ensamma på de populära klipporna.
Jag blir både irriterad och ledsen, och funderar länge på vad jag egentligen skulle sagt till henne - att jag inte förstår problemet, att det finns något som heter allemansrätt eller att det är ju bra att vi ligger så nära så får fler plats. Vanligtvis brukar det ligga 4-5 båtar däre vi har lagt till. Vi sätter oss så långt bort som möjligt även om det är i skuggan, men glädjen över att vara i ute med båten får sig en rejäl törn när man inte kan samsas med andra.
Hon borde ju förstå att med ett barn i magen och en 2,5 åring så är våra möjligheter begränsade och att vi inte kan lägga till var som helst. Skadeglädjen är den enda sanna glädjen och så fort jag ser en båt närma sig så hoppas jag att det ska lägga till bredvid oss eller ännu hellre på andra sidan sur-tantens båt. Flera båtar kommer men de lägger sig en bit bort eller lägger bara i ankaret och är kvar på båten. Efter ca 1 tim packar surtantens familj ihop sina saker och åker iväg. Vi lägger genast beslag på klipporna ;-) och solen kommer fram och värmer än mer än förut
På kvällen kommer en tysk kollega till Henrik på besök och och det blir sommarens standard-bjud rätt. Grillat kött och ugnsbakade grönsaker med stark kall sås.
Vi hittar ett bra ställe att fastgöra båten, precis bredvid den andra båten. Nästan inga stora stenar och en gräsplätt som likt en brygga kantar vattnet vilket är tacksam då magen gör att jag inte kan häva mig upp i båten. Det finns en stor sten i vattnet och pga av den så blir vi tvygna att ligga ca 1,5 m från den andra båten. För att försäkra oss om att båten ligger säkert så håller vi på en bra stund med tampar och ankare. Den andra båten tillhör en familj med två tonårsflickor som har brett ut sig rejält på stenklipporna nere vid vattnet.
När vi går förbi dem säger jag glatt "hej" men får till svar - "skärgården är stor, man behöver inte lägga sig alldeles bredvid". Jag blir lite ställd och svarar att det fanns mycket stenar längre bort och att det är därför vi har lagt båten som vi gjorde. Vet inte om hon försökte vara ironisk eftersom vi höll på en bra stund med förtöjningen eller om det är så att hon är sur för att de inte ska få vara ensamma på de populära klipporna.
Jag blir både irriterad och ledsen, och funderar länge på vad jag egentligen skulle sagt till henne - att jag inte förstår problemet, att det finns något som heter allemansrätt eller att det är ju bra att vi ligger så nära så får fler plats. Vanligtvis brukar det ligga 4-5 båtar däre vi har lagt till. Vi sätter oss så långt bort som möjligt även om det är i skuggan, men glädjen över att vara i ute med båten får sig en rejäl törn när man inte kan samsas med andra.
Hon borde ju förstå att med ett barn i magen och en 2,5 åring så är våra möjligheter begränsade och att vi inte kan lägga till var som helst. Skadeglädjen är den enda sanna glädjen och så fort jag ser en båt närma sig så hoppas jag att det ska lägga till bredvid oss eller ännu hellre på andra sidan sur-tantens båt. Flera båtar kommer men de lägger sig en bit bort eller lägger bara i ankaret och är kvar på båten. Efter ca 1 tim packar surtantens familj ihop sina saker och åker iväg. Vi lägger genast beslag på klipporna ;-) och solen kommer fram och värmer än mer än förut
På kvällen kommer en tysk kollega till Henrik på besök och och det blir sommarens standard-bjud rätt. Grillat kött och ugnsbakade grönsaker med stark kall sås.
# posted by Cilla @ lördag, augusti 13, 2005 
