Cillas dagbok

Tisdag kvall och packningen drar ut pa tiden (som vanligt) fast det gor inte sa mycket for jag kan anda inte sova pa kvallen. Gruvar mig for den langa flygresan.......vackarklockan ringer kl 4.00. Vi vacker Hugo 14.30. Hugo tycker det ar spannande att aka moster bil med glastak och ar glad och pigg hela vagen till Arlanda. Som jag misstanket blir han annu piggare nar han far se alla flygplan. Vara utlovade bar platser visar sigt vara felbokade. Istallet for 12C for mig och 12E for Hnerik sa har jag fatt 12E pa nerresan och 12 E pa hemvagen. Henrik gar far att byta. Det ordnar sig sa att vi far en tom plats mellan oss pa vagen hem men flygningen mellan Wien och Sydney maste vi ordna i Wien.

Hugo ar vaken hela vagen ner till Wien. Wiens avgangshall ar av den rorigare sorten och det ar svart att hitta ratt ko. Henrik lyckas ordna sa att vi iallafall far platser bredvid varandra, men jag kanner att jag borjar bli trott och undrar hur jag ska orka sitta med Hugo i knat i minst halva restiden. Avgangsgaten ar dimensionerad for ungefar halften sa manga manniskor som ska aka sa alla bankar och nastan all golvyta ar upptaget. Vi lyckas hitta ett horn och far i Hugo en banan som mellanmal. Hugo springer glatt omkring mellan alla manniskor och hittar snabbt en blon 20-arig tjej som han flirtar in sig hos.

Planet ar rejalt och rymligt, ej charter-standard, med individuella tv-skarmar i ryggstoden. Hugo hittar snabbt fjarrkontrollen men sa snart planet har lyft sa somnar han snallt. Jag har Henrik till vanster om mig och en australiensare till hoger som (tacksamt nog) talar om att det inte gor nagot sa fort jag ber om ursakt for fotter eller armar som far ivag over armstodet.

Hugo sover i ca 2 timmar och sen ar det full fart, fram och tillbaka i gangarna, titta pa tv, ej barnfilm utan en film om bilar, hoppa upp och ner i satet, fran satet till golvet m m.

Nar vi ska landa i Kuala Lumpur talar flygvardinnan vanligt nog om att det ar dodsstraff pa att smuggla droger till malaysia. Jag maste komma ihag att skaffa rejala hanglas till min ryggsack sa att ingen kan smuggla ner nagot i den :-(.

Den timme vi har till forfogande racker bara till att ga fran den ena gaten till den andra, men det ar skont att fa stracka pa benen och byta miljo. Hittills sa har resan gatt forvanansvart bra.

Nar vi kliver pa planet igen sa ar Hugo otrostlig nar vi upptacker att videokameran inte har varit avstangt och batteriet har dott sa han kan inte titta pa filme fran i julas. Nu ar han rejalt trott och sa fort planet har lyft sa stensomnar han och sover hela vagen till Sydney.

Nar vi kommer in over australien borjar jag prata mer med grannen till vanster. Han ar imponerad av Hugo och sager att resan ner har andrat hans syn pa att resa med bran till det positiva. Nar vi har landat och vantar pa bagaget kommer det fram en ung och for oss okand kille och aterigen berommer Hugo for att han ar en sa duktig liten resenar. Sjalvklkart spricker jag av stolthet :-)

Eftersom vi har babymat med oss maste vi visa upp den i tullen. Hugos pure-burkar fran Semper innehaller banan sa de maste vi lamna ifran oss. Naja huvudsaken ar att de inte tar ifran oss vallingen.