Cillas dagbok

Mamma åker in till stan med Hugo för att handla födelsedagspresent till Hugo (tre-hjuling) och för att gå och bada tillsammans med Philippa på Eriksdalsbadet.

Henrik och jag storstädar, vilket går snabbt och effektivt när Hugo inte är med och hjälper till.
Efter lunch ( framför tv:n ;-)) så åker vi och provkör en Hyundai Santa Fe. Liksom när vi var i Sydafrika så åkte många omkring i SUV:ar i Australien och Henrik har åter fått blodad tand på att byta till en SUV. Bilen har inte samma komfort som volvon men är tillräckligt bekväm och har stort och bra lastutrymme. Jag kikar lite på en Hyundai Atos. När det är dags för mig att byta bil så skulle jag vilja ha en fyradörrars.

Henrik har fått bio-biljetter av sin arbetsgivare och eftersom det är hans biljetter så är det Henrik som väljer film. Henrik vill se ”The Aviator” med Leonardo de Caprio. Det är en film av Martin Scorcese vilket borgar för att det är en kvalitetsfilm, men jag hade heller sett en annan skådespelare då jag tycker LdC är lite töntig/sliskig.

Vi lyckas hitta en bra parkeringsplats 10 min promenad från hö-torget och eftersom vi har gott om tid bestämmer vi oss för att kika efter tillbehör till min nya parfym som jag fick av Henrik.
Men först ska vi hämta ut biljetterna. Väl framme vid kassan så talar biljett-tjejen om för oss att vi är på fel biograf. Vi har bokat biljetter på Bio-palatset på Medborgarplatsen ;-(. Tiden räcker inte till för att ta oss tid, så efter lite velande bestämmer vi oss för att se Mankells ” Innan frosten kommer” .

Filmen är bra men många svenska filmer (förutom Änglagård och Jägarna) är inga riktigtbra biofilmer då de saknar de storslagna vyerna och innehåller alldeles för många närbilder som passar bättre på tv. Historien följer i stort sett boken, men jag blir irriterad över att svenska poliser på tv oftast framställs som töntar och de tuffa poliserna är ensamvargar som inte ens klarar av att rapportera in vad de håller på med. Efter bion konstaterar vi (igen) att vi går på bio alldeles för sällan.

Med anledning av alla nedläggningar har regeringen beslutat att ett antal statliga myndigheter ska utlokaliseras till de drabbade orterna. Det visar sig att Henriks avdelning är en av de föreslagna. Flytten ska vara påbörjad januari 2006 och slutförd 2007. Visserligen är det bara ett första förslag som har kommit och välbekant med offentlig byråkrati som jag är så vet jag att det är ett antal turer som ska genomföras innan ett definitivt besked kommer.

Jag kan inte låta bli att fundera på hur det skulle vara att flytta till Östersund och jag känner att tanken inte är helt oäven. Går för skojs skull in på hemnet för att se prisläget på hus i Östersundstrakten. Ta mig tusan om jag inte hittar mitt drömhus med utsikt över Åreskutan.

Funderar på fördelar och nackdelar med att bo i Östersund.
Fördelar: riktiga vintrar och stora möjligheter till ett aktivt friluftsliv, nära till Åre, en av mina favoritstäder, har ett antal vänner och bekanta som bor i Östersund. Lägre boendekostnad.
Nackdelar: måste byta jobb- kan jag hitta ett lika bra jobb?, kortare och kallare sommar, lång till släkt och vänner, längre att åka på semestern.

Summa kardemumma blir nog att det skulle vara kul att bo i Östersund, men frågan är om vi skulle få det lika bra som vi har nu men jobb, boende, dagis m m. Hoppas att det inte dröjer för länge innan det definitiva beskedet är fattat så att vi vet hur framtiden ser ut ( någorlunda i alla fall).

Åh, vad det är skönt att mamma är på besök när Henrik är på tjänsteresa. Fast ibland får jag dåligt samvete när hon skämmer bort mig så mycket, det är ju ändå hon som är gäst. När jag kommer hem står maten på bordet, och jättegod sådan, och tvätten är struken.

Både Hugo och jag stensomnade strax efter kl 20.00 igår. Jagvaknad vid halv fem och kunde inte somna om så jag gick ner och gjorde mig en jättefrukost och tittade på senaste avsnittet av Tredje Skiftet.

Sitter på jobbet och går igenom mailen. Även om Hugo har sovit jättebra sen han somnade igår kväll i bilen hem ( bara vaknat 2 korta ggr) så kunde jag nog gärna varit hemma idag och slappat. Huvudet är segt som efter värsta utekvällen men det går snabbt att komma in i gamla rutiner. Ställde mig på vågen i morse och blev jättepaff när den stod på 57 kg vilket innebär att jag har gått ner ytterligare 3 kg på semestern trots hamburgare, läsk och godis. Börjar fundera på att skriva ät-dagbok för att kunna visa upp om jag behöver gå till läkare angående denna oförklarliga viktnedgång.

Det är skönt med egen liggplats ;-)
Hugo sover på planet hem

Hugo äter med pinnar i China Town
Hugo i australien

Vi har tur med vadret idag, perfekt for sol och bad. Jag lanar en body-board men far ingen riktigt bra glid pa vagorna. Antagligen haller jag mig for nara stranden. Det ar skont att ha nara "hem" sa vi kan laga lunch och Hugo kan fa sova middag. Henrik och Hugo stensomnar och jag tar chansen att skriva lite dagbok samt lasa min bok som jag fick av Philippa i julklapp. Nar jag far upp H och h ur sangen ar klockan efter 3 och vi inser att den solkram vi smorde in oss med i morse inte har haft tillrackligt hog faktor och att vi nog inte ska sola mer idag. Hugo som har haft faktor 25 och sola-sakert baddrakt har klarat solen jattebra (skont).

Jag vill klippa mig och Hnerik vill fa sin afotter ompysslade sa vi gar och bokar tid for lite lyx pa fredag. Jag ar i valet och kavlet om jag ska klippa mig kort eller inte. Vi hittar ocksa en australiensisk grillrestaurang dit vi bestammer oss far att ga och ata middag imorgon kavll. Vi gar en promenad langs huvudgatan och stannar sedan en stund pa en stor lekplats sa att Hugo far aka rutschkana. Kvallens middag: nudlar.

Eftersom vi fortfarande har bilen så blir det inget sol och bad vilket passar perfekt då det är mulet ute. När vi vaknar på morgonen så har vi fortfarande inte bestämt oss för vart vi skall åka. Jag hittar två ställen där man kan få titta på och även få viss närkontakt med kängru och koalabjörnar. Både ställena ligger en bra bit väster om Sydnet så vi bestämmer oss för att åka till centrala Sydney. Halvvägs in så fastnar vi i rejäla bilköer. Plöstligt får Hnerik syn på en skylt till Tarronga Zoo och vi bestämmer oss för att åka dit istället. När vi kommer fram så börjar det regna och vi upptäcker att vi inte fått med någon extra tröja till Hugo. Han får låna min tunna North Face fleece istället.

Det är dyrt att gå in på Tarronga Zoo men jag har lyckats få med mig en rabattkupong så det hela slutar på 46 A-dollar.

Forts. följer

Har man inget badkar får man ta handfatet
Shopping står först på dagordningen. Mittemot hotell ligger en shopping-mall, jag köper ett par nya solglasögon, en ( lågt skuren) Billabong bikini och en Billabong hatt, tyvärr hittar jag ingen snygg långärmad t-shirt men det är väl inte säsong på dom just nu. Trots att Port Macquire är en badort så får vi leta i flera affärer innan vi hittar lite strandleksaker till Hugo, hemma brukar ju varenda mack och mataffär ha massor med strandleksaker på sommaren.

Efter lunch och en liten tupplur så bestämmer vi oss för att se om en strand lite längre bort erbjuder mer lä, eftersom det blåser upp rejält på eftermidagen. Vi har tur och hittar en strand med lä, dock inga badvakter, men betydligt mindre vågor så det känns tryggt ändå.

Eftersom det inte finns några direkta matlagnings-möjligheter på hotell så blir det restaurang ikväll igen. Hugo vill ha pannkakor trots att han inte åt något på pannkaksrestaurangen igår.

Vi hittar en mysig pasta-resturang. Som vanligt glömmer vi att be om ett halvt glas mjölk till Hugo och glaset är fyllt till bredden, dock utan sliskig gele-orm som slingrar sig kring sugröret. Hugo tröttnar på att sitta still och springer istället omkring och leker titt-ut med servitriserna. När jag föreslår för Hugo att han ska ge servitrisen en kram så springer han fram och daskar till henne i rumpan så hon hoppar högt. Hon skrattar när hon ser att det är Hugo och säger förmanande att det är tur att han är så liten och söt annars hade han fått stryk.

Trycket på hostel/hotel är mycket större på kusten och när vi åker iväg så har vi inte riktigt bestämt oss vart vi ska och vi har inte lyckats hitta någon logi för nästkommande nätter.

Hugo gillar verkligen att åka framåtvänd, speciellt som stolen är monterad mitt i baksätet så att han har fri sikt framåt. Stolen förblir framåtvänd då den verkar vara konstruerad för att sitta så.

Vi stannar till i en liten byhåla för att äta lunch, precis när vi svängt av till mack med tillhöranderestaurang ser jag att det finns ett café på andra sidan. Har lärt mig att cafe i australien många gånger betyder lokal pub och snabbmatsställe. De har ”hemlagade” hamburgare och pommesfrites. Vi slår oss ner vid ett bord med en familj från byn. De har en flicka som är lite äldre än Hugo och eftersom hon äter så äter Hugo också. Det är otroligt vad lätt det är att börja prata med de vuxna pga av barnen.

Plötsligt hör vi svenska röster på bordet bredvid. Det är två par i 50+ åldern som gör en stor asien-resa. Naturligtvis kommer samtalet oundvikligen in på asien-katastrofen.

För att prata om något roligare frågar vi var de har varit längs kusten. De rekommenderar oss att åka till Port Macquire istället för Coffs Harbour. Eftersom Port Macquire ligger närmare än Coffs Harbour så bestämmer vi oss för att ta en titt.

Port Macquire verkar mysigt samt har ett zoo, så vi bestämmer oss för att stanna. Tack vare min nyinköpta, men redan söndertummade, guidebok, hittar vi ett bra hotell mitt i stan och ett stenkast från stranden för bara 250 sek/natt. Det finns två ledig rum att välja på, ett med egen badrum och en dubbelsäng, eller ett med en dubbelsäng och en enkelsäng men utan eget badrum. Jag bestämmer mig för att det är bättre att sova bra än lyxen med eget badrum och hoppas att Henrik som väntar i bilen tycker samma sak (vilket han gör)

Efter att ha installerat oss går vi ner för att ta vårt första dopp i havet. Vattnet är 22 grader varmt och svalkar skönt. Hugo älskar att bada och ser med skräckblandad förtjusning på alla stora vågor som kommer in.

På eftermiddagen är vi tillbaka i Sydney. För att göra det smidigt och enkelt ( fast lite tråkigt) äter vi på Happy Jacks (Burger King) på järnvägsstationen. Känns lite kul då det har aussie-burgare med rödbetor. Vår hyrbil är en NN, stor och bekväm med automatlåda. Hugos bilbarnsstol är framåtvänd vilket jag först känner mig missnöjd med, säkerheten är ju bättre om han åker bakåtvänd. Bestämmer mig för att ändra på stolen när vi kommit till Newcastle. På kvällen kommer vi fram till Newcastle och nästa hostel som är inrymt i en privatvilla. Stilen på de som bor här är annorlunda än i Katoomaba. I Katoomba var det klättring och vandring medan här är det bara surfing som gäller ( och mer party).

Vårt rum är urdåligt (längtar tillbaka till Katoomba), sängfjädrarna känns rakt igenom och utanför vårt fönster hänger ett lysrör som de tunna gardinerna inte klarar av att stänga ute. När vi gått och lagt oss så märker vi att stället är otroligt lyhört och det känns som om de som befinner sig i loungen är inne i vårt sovrum. Till slut lyckas vi äntligen somna.

Vadret ar betydligt battre idag och ser bra ut for lite abseiling. Nar vi ska gora frukost kanner jag hur jag blir illamaende och hur benen viker sig. Jag far ga och lagga mig tva ganger med benen hogt for att jag inte ska svimma. Skit ocksa att det har ska vara en dalig morgon nu nar jag ska ut pa aventyr. Efter att ha tvingat i mig frukost sa kanns det mycket battre. I varsta fall far jag val lagga mig ner under en buske, for sakerhets skull sa laddar jag ryggsacken med vatten, banan och toblerone.

Det ar lite mulet, men trots allt betydligt battre vader an igar. Nar vi ska gora frukost kanner jag mig svimfardig och blir tvungen att ga och lagge mig med benen hogt for att inte svimma. Antagligen ar det pga av for lite somn och for lite mat. Jag far tvinga i mig frukosten. Typiskt att det skulle vara idag nar jag ska ut pa aventyr. Bestammer mig for att aka ivag iallafall. I varsta fall far jag val lagga mig ner unde ren buske. Jag laddar ryggsacken med vatten, toblerone och banan. forts foljer.

Nar vi vaknar pa morgonen sa vraker det ner. Vi ater frukost och nar det sedan blir uppehall sa gar vi en kort promenad. Jag hittar flera adventure-stallen och bestammer mig for "abseiling" eftersom jag troligtvis kan hitta ridstallen pa andra stallen. Efter att ha atit lunch gar vi och lagger oss och sover middag hela familjen. Nar vi vaknar har klockan blivit 4 och jag far genast angest over att ha sovit bort hela dagen.

Vadret har blivit battre och vi bestammer oss for att ga till Scenic world. Precis nar vi kommer fram sa stanger linbanan. Som tur ar sa hittar vi nagra lekplatser sa Hugo glommer snabbt att det inte blev nagon linbana idag.

Vi vaknar, tack vare Hugo, tidigt och beatmmer oss for att ta taget som gar kl 9 till Katoomba i Blue Mountains. 8.20 ar vi klara och gar ner for att hamta vagnen som star i ett forrad pa entreplan. Det ar last och killen som har nyckeln till det at forsenad och sitter fast i trafiken. Vi blir, till Hugos besvikelse, tvugna att ta ur bagaget ur taxin och vanta. Vi kommer fram till jarnvagsstationen 3 min innan taget ska ga. Kanner mig irriterad over att nar vi harvarit ute i god tid sa spolieras hela planeringen. Hugo ar otalig och forstar inte varfor vi inte kan aka tag med en gang utan maste vanta en timme till nasta.

Vi kommer med taget som gar kl 10.00 och Hugo ar glad och lycklig over att antligen fa aka tag, men efter halva resan somnar han i mitt kna. Australiensiska tag ar tva-vaningstag, ryggstoden gar att svanga over sitsen sa att man alltid kan sitta i fardriktningen, dricksvatten finns i alla vagnar men inga papperskorgar utan man forvantas ta med sig sitt skrap nar man kliver av.

Nar vi kliver av i Katoomba kanns det att vi ar hogre upp. Luften ar frisk och klar.
Nar vi kommer fram till Blue Mountains Backpackers visar det sig att de har forr in var bokning pa fel dag och inte har nagra rum lediga. Vi blir valdigt besvikna. Vi ar trotta och stallet kanns valdigt hemtrevligt och mysigt med uteplats for Hugo att springa pa.

Damen som skoter stallet hittar ett annat att oss. Det ar dyrare sa jag far mellanskillnaden i kontanter.

Nar vi kommer fram till det nya stallet som ar mera hotell sa har de bara rum for de tva forsta natterna. Sista natten kan vi fa sova pa ett annat stalle, men da till ett betydligt dyrare pris 110 A$. Vi ar trotta allihopa och hjarnan fungerar inte riktigt som den ska nar den kinesiska agarinnan rabblar priser och rabatter.

Nar vi val kommit in pa rummet inser jag att det nya stallet ar betydligt dyrare an det vi hade bokat och att de pengar jag fick inte tacker mellanskillnaden. Eftersom det ar jobbigt att ta det hela pa telefon sa tar jag mig en promenad tillbaka.

Precis nar jag kommer tillbaka sa far de en forfragan pa natten mellan den 10 och 11, men jag hinner tala om att vi inte kan bo pa det andra stallet sista natten och att vi darfor vill ha rummet.

Nar det galler priset sa visar det sig att backpacker sta;llet har tagit betalt for tre personer, fast vi bara bokat 2 + barn sa jag far ytterligare pengar tillbaka. Promenaden har lonat sig och pa vagen tillbaka gar jag in pa fruktmarknaden och handlar applen och vindruvor for att blidka tva trotta herrar.

Pa kvallen gar vi och handlar mat och hittar aven en sola-sakert-baddrakt till Hugo for 55 SEK.

Vi hade forst tankt ta en sightseeingbus for att fa en bra overblick over staden, men eftersom vi bor sa centralt samt kanner for att rora pa oss ordentligt efter den langa flygresan sa bestammer vi oss for att promenera istallet. Vi gar ner till Circular Quay och fortsatter sedan ner till Sydney Operahouse. Jag gillar verkligen Sydney. Arkitekturen ar en harlig balndning mellan gammalt och nytt och de har lyckats harmoniera byggnaderna sa att ingen fortar eller star ivagen for nagon annan. Sydney Operahouse kanns inte sa markvardigt, men byggnaden, da det at Sydneys mest kanda byggnad, bekraftar det otroliga att vi ar i Australien pa andra sidan jorden.

Fran operahuset gar vi vidare till The Rocks som ar ett omrade med mest aldre byggnader. Vi forsoker hitta nagot stalle att ata pa men eftersom det ar ett typiskt turistomrade sa ar priserna dar efter. Vi gar vidare in mot centrala sydney och tar forsta basta ........Mcdonalds!!!!!!!!!!

Kanns inte sa roligt, men det ar snabbt och smidigt. Nar Henrik gar pa toaletten for att byta pa Hugo traffare han en aldra herre som insisterar pa att vi maste halsa pa hans fru. Frun ar fran Sverige och har bott i Australien i ca 40 men talar en svenska helt utan brytning. Vi far en hel del bra tips om vad vi ska gora i och omkring Sydney.

Trots att Sydney ar en storstad sa ar alla vi traffar valdigt trevliga och hjalpsamma. Det ar klart, en liten charmor pa snart tva ar som alskar att flirta med de flesta han moter underlattar ;-)

Vi hittar manga intressanta affarer men lyckas lata bli att handla nagot eftersom vi inte vill ha for mycket att slapa pa.

Pa eftermiddagen kommer vi till Darling Harbour som paminner valdigt mycket om hamnomradet i Kapstaden. Har finns Sydney Acquarium, men Hugo ar mer intresserad av att aka sightseeing tagat, sa vi aker ett varv runt omradet. Efter att ha tittatpa batar och atit "akta dansk glass" somnar hela familjen Hej pa grasmattan utanfor kinesiska tradgarden.

Jag har knappt sovit nagot pa planet, men jag ar alldeles for upprymd for att kunna kanna mig trott. Medans vi vantar pa transfer-bussen fran Boomerang Backpackers roar sig HUgo med att aka upp och ner i rulltrappa och hiss, medans jag (till Henriks fortvivlan) glatt samlar pa mig diverse turistbroschyrer. Inser redan nu att det har landet kommer jag att vilja aka tillbaka till. Utomhus skiner solen och det ar behagligt varmt.

Vart hostel ligger i centrala Sydney i ett flervaningshus. Efter att ha duschat tar vi oss en promenad. Nagra kvarter bort ligger ett omrade med sma mysiga restauranger. Till min gladje upptacker jag att matpriserna ar betydligt lagre an i Sverige och att en bra varmratt ligger pa 75-100 SEK.

Natten blir jobbig. Det ar varmt och mycket trafik utanfor. Hugo sover dock snallt storre delen av natten.

Tisdag kvall och packningen drar ut pa tiden (som vanligt) fast det gor inte sa mycket for jag kan anda inte sova pa kvallen. Gruvar mig for den langa flygresan.......vackarklockan ringer kl 4.00. Vi vacker Hugo 14.30. Hugo tycker det ar spannande att aka moster bil med glastak och ar glad och pigg hela vagen till Arlanda. Som jag misstanket blir han annu piggare nar han far se alla flygplan. Vara utlovade bar platser visar sigt vara felbokade. Istallet for 12C for mig och 12E for Hnerik sa har jag fatt 12E pa nerresan och 12 E pa hemvagen. Henrik gar far att byta. Det ordnar sig sa att vi far en tom plats mellan oss pa vagen hem men flygningen mellan Wien och Sydney maste vi ordna i Wien.

Hugo ar vaken hela vagen ner till Wien. Wiens avgangshall ar av den rorigare sorten och det ar svart att hitta ratt ko. Henrik lyckas ordna sa att vi iallafall far platser bredvid varandra, men jag kanner att jag borjar bli trott och undrar hur jag ska orka sitta med Hugo i knat i minst halva restiden. Avgangsgaten ar dimensionerad for ungefar halften sa manga manniskor som ska aka sa alla bankar och nastan all golvyta ar upptaget. Vi lyckas hitta ett horn och far i Hugo en banan som mellanmal. Hugo springer glatt omkring mellan alla manniskor och hittar snabbt en blon 20-arig tjej som han flirtar in sig hos.

Planet ar rejalt och rymligt, ej charter-standard, med individuella tv-skarmar i ryggstoden. Hugo hittar snabbt fjarrkontrollen men sa snart planet har lyft sa somnar han snallt. Jag har Henrik till vanster om mig och en australiensare till hoger som (tacksamt nog) talar om att det inte gor nagot sa fort jag ber om ursakt for fotter eller armar som far ivag over armstodet.

Hugo sover i ca 2 timmar och sen ar det full fart, fram och tillbaka i gangarna, titta pa tv, ej barnfilm utan en film om bilar, hoppa upp och ner i satet, fran satet till golvet m m.

Nar vi ska landa i Kuala Lumpur talar flygvardinnan vanligt nog om att det ar dodsstraff pa att smuggla droger till malaysia. Jag maste komma ihag att skaffa rejala hanglas till min ryggsack sa att ingen kan smuggla ner nagot i den :-(.

Den timme vi har till forfogande racker bara till att ga fran den ena gaten till den andra, men det ar skont att fa stracka pa benen och byta miljo. Hittills sa har resan gatt forvanansvart bra.

Nar vi kliver pa planet igen sa ar Hugo otrostlig nar vi upptacker att videokameran inte har varit avstangt och batteriet har dott sa han kan inte titta pa filme fran i julas. Nu ar han rejalt trott och sa fort planet har lyft sa stensomnar han och sover hela vagen till Sydney.

Nar vi kommer in over australien borjar jag prata mer med grannen till vanster. Han ar imponerad av Hugo och sager att resan ner har andrat hans syn pa att resa med bran till det positiva. Nar vi har landat och vantar pa bagaget kommer det fram en ung och for oss okand kille och aterigen berommer Hugo for att han ar en sa duktig liten resenar. Sjalvklkart spricker jag av stolthet :-)

Eftersom vi har babymat med oss maste vi visa upp den i tullen. Hugos pure-burkar fran Semper innehaller banan sa de maste vi lamna ifran oss. Naja huvudsaken ar att de inte tar ifran oss vallingen.

Passar på att skriva några rader eftersom det var "några" dagar sen sist. Själva julhelgen har varit underbar men pga av katastrofen i Asien har veckan som följde varit minst sagt upp-och-ner vänd. Känner mig helt utmattad mentalt efter alla telefonsamtal med släkt, SAS och resesällskap. Summakardemumma blir iallafall att Henrik, Hugo och jag åker till Sydney, Australien nu på onsdag. Känns jättekul att komma iväg då Australein är ett land som Hnerik och jag har pratat länge om att åka till. Det enda smolket är att vi inte har så lång tid i Australien, bara ca 2,5 veckor (men å andra sidan så har jag ju en liten hållhake på Henrik så att nästa längresa kan bli längre än 3 veckor ;-)

Lustigt hur det kan bli egentligen. Efter katastrofen så ville jag själv helst bara ställa in allt och börja från noll med att planera en ny långresa i vår, även om det hade inneburit mer kostnader eftersom Hugo då hade fått betala fullpris medans Henrik, Vicky och Anders hemskt gärna ville komma iväg.

Efter att ha plågat ett antal resesäljare på SAS så kom Vicky med förslaget om att vi kunde åka till Australien. Jag ringer till SAS men får beskedet att resor till Australien måste bokas minst en vecka i förväg, samt att man inte kan boka någon ny resa för samma belopp förrän de har fått biljetterna för den avbokade resan till Thailand. Jag bestämmer mig för att inte ge upp så lätt och ringer till en säljare i Östersund som är bra. Pär som han heter är fenomenal och hittar bra tider och platser till Australien, inte ett ord om en vecka och det där med de avbokade biljetterna är en praktisk detalj som han lätt fixar. Efter att ha ringt fram och tillbaka mellan SAS, Henrik (som är kvar i Lidköping) samt Vicky och Anders så verkar allt vara klart. Funderar på om vi egentligen är riktigt kloka som på impuls bokar en resa så långt bort ;-)

På kvällen ringer Anders och Vicky. De har funderat lite och känner att trots att det var deras förslag från början så ångrar de sig. Det är tråkigt men samtidigt kanske den bästa lösningen eftersom jag tror att med just den här semestern så vill vi olika saker. När det gäller Thailand så var vi nog alla inställda på sol och bad, god mat och lite lyx, men eftersom Australien är betydligt dyrare så har Henrik och jag bestämt oss för back-packer varianten.

Planerna för resan ser ut som följer: 2 nätter i Sydney, 3 nätter i Blue Mountains, ca 1 vecka på kusten norr om Sydney med egen bil och resterande dagar på en strand utanför Sydney.